Vanlig, fast ovanligt bra
Hade jag kunnat skriva egna låtar hade jag velat skriva sånt här!
När jag lyssnar på Marit Bergmans skivor ”3 Am Serenades” och senaste ”Baby Dry Your Eye” kan jag inte låta bli att undra: Var har hon varit hela mitt liv?
Var fanns artister som hon när jag var en blyg, vilsen flicka i lägre tonåren?
Varje tonårsflicka borde ha Marits musik i hörlurarna. Och alla andra också.
För det här är världsklass.
Marit är popdrottningen som vågar vara antihjältinnan på samma gång. Hon sjunger falskt, dansar som en galning, vågar ha kul och svär på att hon klarar sig själv. Samtidigt som hon sätter fingret på allt det där som vi alla lider av emellanåt: taskig självkänsla, mindervärdeskomplex, olycklig kärlek och utanförskap.
Ja, Marit verkar vara mest som alla oss andra, med fel och brister blandat med goda egenskaper och talanger. Och hon är så fantastiskt bra på att vara "vanlig"!
I låtar som punkrockiga Adios Amigos, Tomorrow Is Today (med sitt helt underbara intro!), Let’s Just Fall In Love, m.fl. förklarar hon hur man har roligt trots kritiska pekpinnar, regler och onda måsten, och i kärleksförklaringarn a Can I Keep Him, Mystery och Miss You påminner hon alla om hur det är att vara riktigt, riktigt kär.
Och det känns så Ä-K-T-A (uttjatat uttryck, jag vet. Jag hatar det också!).
Kanske har Marit Bergmans musik höjts till skyarna bara för att hon är så unik: en ung tjej som vågar göra både kaxig rock, festlig pop och smäktande ballader, som skriver texter med självdistans och humor men som även visar en mer känslig och sorgsen sida av sig själv.
Eller också har hon rosats av alla därför att hennes musik helt enkelt är så förbannat bra! Därför att man blir så glad, för att igenkänningsfaktorn är så hög, och för att man inte kan låta bli att själv dansa som en galning och skråla med för full hals. För Marit får mig att känna att även om jag varken sjunger eller dansar perfekt så är det okej.
För det är jag och Marit, och hon är på min sida.
Recensent: Marie-Louise
Kommentarer:
|
|
